Jonas Gardell: "Om Gud"

Ett inlägg som kommer lite för sent, men bättre sen än aldrig kanske. Som väl de flesta vet är Jonas Gardell numera hedersdoktor vid Centrum för Teologi och Religionsvetenskap i Lund, och han har under våren släppt sin senaste bok, ”Om Jesus”. Med anledning av detta gavs den 27 april ett seminarium med Jonas Gardell för studenter som läser bibelvetenskap, och det var mycket roligt att få en inbjudan till detta.

Jag har länge tänkt att skriva ner mina tankar kring seminariet, som utgick ifrån boken, men det har inte blivit av förrän nu. Ofrånkomligen glömmer man mycket, och typiskt nog har jag lyckats tappa bort det block jag använda för att anteckna under seminariet, så mycket av det jag kommer att ta upp här kommer direkt ifrån boken – även om vissa saker också kommer ifrån seminariet i sig.

Jag måste säga att jag blev glatt överraskad då jag läste ”Om Jesus”. Jag har tidigare snabbläst Gardells ”Om Gud”, men blev inte jätteimponerad – jag tyckte dock bättre om Jesus-boken. Jag imponeras av Gardells mod, bara att våga beskriva Jesus som analfabet (kanske) och tandlös kräver mod i dagens läge, hur mycket historiska fakta som än talar för det. Till sammanhanget hör att jag inte själv är troende, och jag blir därför imponerad av att Jonas Gardell, som har en frikyrklig bakgrund, trots allt kan ge oss en sådan bild utav Jesus.

Jag finner det roligt att mycket utav materialet i Gardells bok kommer ifrån Markusevangeliet – det är mitt eget ”favoritevangelium”, och jag nickar ofta instämmande när jag läser Gardells bok. Jag tilltalas mycket av Markusevangeliet korta staccato-form, där inga onödiga utvikningar görs. Kort och koncist omtalas det som är viktigt, sedan går man vidare. Gardell tar på ett åskådligt sätt upp brådskan i Markusevangeliet, och trycker på att Jesus här verkligen tror att Guds rike kommer, och det kommer snart! När han ber människor att lämna allt och följa honom, handlar det om att Guds rike kommer nu, snart, alldeles strax – det finns inte tid att ombesörja för släktingar eller ordna upp sina tillgångar, det enda man kan göra är att släppa allt man har för händer och följa Jesus. Jag har läst hela Markusevangeliet på originalspråk, under den termin då jag läste grekiska, och där märks ännu tydligare denna enorma brådska. Markus inleder nästan hela tiden nya stycken med den berömda frasen "kai euthus" ”och genast”, och man får verkligen intrycket av att han vill skynda sig att berätta om allt som Jesus gjorde. På samma sätt som Jesus hade bråttom, har även Markus bråttom – att läsa hans evangelium är lite som att se en film med många snabba klipp mellan olika scener.

Gardell tar i samband med detta också upp frågan: Vad hände? Om Jesus predikade gudsrikets mycket snarare ankomst: vad hände? Jag tror inte det finns något bra svar på det, det handlar hela tiden om vilken vinkel man väljer att lägga på saker och ting. Personligen känner jag att – och jag är medveten om att många inte håller med mig – Jesus hade fel! Han trodde på det här, han offrade sig själv för det, men gudsriket kom inte.

Redan hos Paulus, som skrev de brev vi har bevarade ca 2o år efter Jesu död och (eventuella) uppståndelse och framåt, märks en förskjutning. Jesus predikade sin egen lära, inte bara om gudsrikets snarare ankomst utan om att vara god mot sin nästa, att älska sina fiender osv. Inte mycket av det framkommer hos Paulus! Paulus för inte vidare Jesu lära, istället predikar Paulus OM Jesus, vem Jesus var, att han dog och uppstod för vår skull! Det är något helt annat, menar jag!

Det går att skriva hur mycket som helst om det här, men jag ska försöka att inte sväva ut fullt så mycket.
Seminariet var mycket spännande, och många intressanta frågor togs upp bl.a. om Guds allomfattande kärlek, samt aktiv/passiv i omvändelsetanken. Det är intressanta frågor att ställa; omfattar Guds kärlek – som sägs vara just allomfattande – också de som aktivt valt bort honom? Vad händer i så fall med omvändelsetanken? Mycket av det som finns skrivet om omvändelsen säger att det är Gud som är den aktive, medan människan skall vara passiv och ta emot.
Detta är frågor som jag definitivt inte kan ge något svar på, framför allt eftersom jag själv inte är aktivt engagerad i sådana frågor. Mitt intresse för bibliska texter och gestalter är historiskt och teologiskt, inte konfessionellt.

Hur som helst är Gardells bok mycket, mycket intressant, och jag rekommenderar den varmt till de som inte har läst den. Det finns endast en tanke i boken, och den framkommer även i boken ”Om Gud” som jag själv har väldigt svårt att greppa. Gardell skriver att även om det är svårt att kombinera vetenskapliga studier utav dessa texter med en personlig tro, kan han inte riktigt uthärda livet om han inte intalar sig att Gud finns där i alla de svåra stunderna. I Jesus boken citerar Gardell sin bok ”Om Gud”, där han skriver:

”När en människa far illa och ingen annan är där har jag ett barnsligt behov av att få tro att det ändå finns någon som är där. Hela tiden. Alltid. Outtröttligt kvar. Tanken att ingen dör ensam är en tanke utan vilken jag inte härdar ut.”

Gardell ger exempel på detta, både i Gud- och Jesus-boken, om World Trade Center katastrofen, om våldtäcktsoffret, om den senildementa kvinnan – att Gud alltid finns där in i det sista och tar hand om och vårdar.
Jag har svårt att greppa den tanken. Detta kommer att låta hårt, och ni får kritisera mig för det om ni vill, men jag kan inte se det. För mig låter det som en verklighetsflykt. Som ett sätt att slippa se hur rent och skärt överjävligt livet kan vara. Att om jag bara intalar mig att något sker för att Gud vill det, eller att Gud trots allt är med och hjälper och stöttar in i det sista, då blir livet mera uthärdligt. Det är möjligt att det hjälper människor, jag tror att det har hjälpt Jonas Gardell, som sannerligen har fått sin beskärda del och mer av livets orättvisor. Det hjälper inte mig. Jag kan inte se det. Jag kan inte se en allsmäktig, god, hjälpsam och omtänksam Gud, som – oavsett vilket skäl, eller människans fria vilja eller vad som helst – överhuvudtaget kan tillåta detta i sin skapelse. Det går helt enkelt inte ihop …

Ja, det kom många tankar kring det här nu – de är i allra högsta grad väldigt personliga, men det är tanken med den här bloggen. Den är inget vetenskapligt arbete eller del av en uppsats, den är min chans att ventilera mina tankar kring det som har med teologi att göra. Jag tar hemskt gärna emot andras tankar och synpunkter så lämna gärna en kommentar eller skriv ett mail!
Återigen: Läs Gardells bok om du inte redan har gjort det! Den är tankvärd och läsvärd för alla, oavsett syn på tro, Jesus och Nya testamentet!