Jag kunde bara inte motstå ett inlägg om vad som för tillfället känns som det centrala i mitt liv - nämligen hebreiska verbformer! *skratt*
Det är klart det finns annat också, men jag har nyss tenterat en Amos kurs där hela Amosboken på hebreiska ingick, och nu är det uppsats om Job som gäller, och där behöver jag en egen översättning och analys av åtminstone fyra av bokens kapitel ... så det är mycket hebreiska verbformer nu!
Så för alla er som är invigda i hebreiskans underbara mysterier, kan ni få en liten utmaning här! :)
Jag har plockat ut åtta skojiga hebreiska verb i böjd form (allihop från Amos), och har ni inget bättre för er kan ni ju roa med att köra verbanalyser precis som jag gör! *skratt*
Have Fun! :)
(ber förresten om ursäkt för det hemska hebreiska typsnittet, men det verkar vara det enda som Blogger accepterar *suck*)
יַטּוּ
וָאָקִים
מֵעִיק
נוֹעָדוּ
וְנָבֹזּוּ
וְהִכֵּיתִי
תַגִּישׁ
תִקָּחֵם
lördag 26 september 2009
söndag 13 september 2009
"Framställningens konst"
Nedan följer mina anteckningar efter terminens första seminarium i bibelvetenskap (2009-09-10) där Fredrik Lindström, assisterad av Samuel Byrskog, gick igenom "framställningens konst", vad gäller uppsatsskrivande i bibelvetenskap vid CTR.
Det är faktiskt tredje (!) gången jag går på den här genomgången, men jag tycker den är väldigt bra och mycket tänkvärd. Flera av råden kan alldeles säkert appliceras på uppsatsskrivande inom vilket ämne som helst, men jag vill påpeka att den först och främst riktar sig till studenter som skriver i bibelvetenskap.
Skilj mellan undersökning och framställning!
Framställningen är en presentation av resultatet, men undersökningen är resan dit. I en bra uppsats skall dess framställning inte spegla undersökningens förlopp.
Framställningen skall kommunicera något till läsaren, den skall därför vara logisk, även om arbetsordningen och undersökningen är ologisk.
Tänk på att uppsatsen är en form av kommunikation. Kommunikation fungerar bara när man vet vem man skriver för och vilken nivå läsaren befinner sig på.
Se gärna uppsatsen som en rapport, den skall redovisa ett resultat.
Sätt upp preliminära mål tidigt, och revidera efter hand!
Försök så tidigt som möjligt att hitta syfte, problemformulering och disposition. Var dock medveten om att undersökningens resultat kan leda till att målen måste revideras och förändras. För att arbetet skall fungera på ett bra sätt är det viktigt att ha en kontinuerlig arbetsdisposition.
Uppsatsen bör innehålla följande struktur:
Inledning – led in läsaren i uppsatsen
Huvuddel/Analys – plocka isär delarna och se hur de fungerar.
Avslutning/Syntes – sätt samman delarna för att se dem i ett nytt ljus.
Avslutningen skall knytas samman med inledningen.
Skilj på uppsatsens disposition och arbetets disposition:
”Det handlar om att bygga en bil, inte virka en grytlapp.”
Det kan vara idé att skriva metodavsnittet mot slutet. Genomför undersökningen först, för att se vad det är man faktiskt har gjort.
Det är viktigt att hitta en LOGIK i hur man sammanställer de olika delarna i uppsatsens introduktion – syfte, problemformulering, material och metod skall hänga samman logiskt. Kom ihåg att göra en sista revidering av inledningen när uppsatsen är klar.
I huvuddelen av uppsatsen kommer själva bearbetningen av materialet. Även själva analysen skall ses som ett resultat, man skall alltså inte redovisa hela arbetsprocessen: ”Presentera statyn, för inte ner läsaren i ett stenbrott.”
Tänk på att bara det som är relevant för frågeställningen skall vara med.
Frågan om ett resonemang skall finnas med i notapparaten eller i brödtexten kan uppkomma under uppsatsskrivandet. När frågan uppkommer gäller det att fråga sig om resonemanget verkligen är relevant. Om svaret är nej, skall det inte vara med överhuvudtaget. Om svaret är ja, bör man fråga sig varför det inte skall vara med i brödtexten. Det som stör resonemanget i brödtexten men är väsentligt kan vara med i notapparaten, som t.ex. siffror, bibelställen osv.
Bra både för författaren och för läsaren är återkommande korta summeringar (ca två rader). Där gäller det att kärnfullt kunna uttrycka vad man har kommit fram till som är relevant för frågeställningen och som för uppsatsen vidare.
Avslutningen är en syntes, en konklusion – en sammanfattning av hela uppsatsen. Var tydlig på det som är det avgörande! Avslutningen skall innehålla en konklusion som svarar på frågan och syftet.
I avslutningen får ingenting nytt presenteras. Det kan vara värt att ställa frågan om konklusionen kan få relevans för yttre problemområden, dvs. för vidare forskning.
Vad skall vara med?
All den information som läsaren behöver för att han eller hon skall hålla med om eller förkasta uppsatsens konklusion skall tas med!
Även saker som problematiserar, justerar och nyanserar din arbetshypotes skall behandlas.
Skriv ut dina texter ofta.
Börja tidigt fundera över hur den färdiga produkten skall se ut.
Tänk tidigt på att gå igenom det som är besvärligt och som tar tid, som t.ex. formalia – förkortningar, förkortningar av bibelställen, svenska namn på egyptiska/babyloniska kungar, typsnitt, transkribering osv.
Hitta tidigt ett system och var KONSEKVENT! Använd BRA formalia redan från början, då det är svårt att rätta till i efterhand.
Bra formalia är en förutsättning för en bra vetenskaplig kommunikation. Dålig formalia riskerar missförstånd.
Det handlar också om trovärdighet – kan man inte lita på uppsatsen formalia, hur skall man då kunna lita på materialet?
Övrigt
Skriv ner idéer kontinuerligt! Då är det ingen risk att man tappar bort olika uppslag.
Vart skall jag börja?
Börja med att fundera över vad som MÅSTE vara med – det man absolut inte kan komma undan. Börja med det, och vänta med tveksamheter.
Det är lätt att avgöra vad som är centralt, men det är svårt att snabbt se vad som är perifert.
Sluta inte fråga för tidigt! Sluta först när det är omöjligt (p g a faktorer som tid och material) att gå vidare och fråga mer! Det är också viktigt att visa när man har gjort halt i frågandet och redogöra för skälen (explicit eller implicit).
Läs inte för länge på bekostnad av skrivandet! Risken är att man aldrig kommer igång med att skriva. Det gäller att kunna sköta en skrivprocess och läsprocess parallellt.
Formulera tidigt hypoteser! Ha en liten hypotes och testa den mot materialet kontinuerligt. Hypotesen får successivt modifieras, och kanske t o m förkastas. Det är lättare att förhålla sig till källtexter och sekundärlitteratur om man har hypoteser.
Samla in alla data från början – både till notapparaten och till bibliografin – så att man slipper gå tillbaka och dubbelkolla i sista minuten.
Planera för tider då man inte är särskilt produktiv och kreativ – det finns alltid saker att göra även då.
Bibeltexter: Man skall förutsätta att läsaren har tillgång till en bibel. Men gör man något speciellt med själva texterna – jämför texternas disposition, gör en egen översättning osv. – kan man ta med den. Bibelöversättningar som inte är så vanliga (t ex engelska, tyska osv.) samt egna översättningar kan läggas i bilagor.
Hänvisa till grundtexten bara när det är relevant!
Opposition
Huvudfokus vid en opponering skall vara innehållet. Vad är uppsatsens huvudpoäng? Har författaren löst problemet? Om inte, varför? Vad har författaren kommit fram till?
Man skall även ta upp formalia: konsekvens, bibliografi/noter, brödtext (stavfel osv.), även om detta inte skall ha huvudfokus.
Gör skarpa iakttagelser! Ställ konkreta frågor till läsaren (ge inte bara generella synpunkter)!
Upplägg: * Respondenten kommenterar * Opponenter sammanfattar och diskuterar * Seminariediskussion.
Samtalstonen skall vara precis och koncis men vänlig!
Riktlinjer:
7,5 hp uppsats: ca 20 sidor, ca 1 timme opposition.
15 hp uppsats: ca 30 sidor, ca 2 timmar opposition
Efter oppositionen ges utrymme för sista korrigeringar innan arkivexemplar lämnas in.
Det är faktiskt tredje (!) gången jag går på den här genomgången, men jag tycker den är väldigt bra och mycket tänkvärd. Flera av råden kan alldeles säkert appliceras på uppsatsskrivande inom vilket ämne som helst, men jag vill påpeka att den först och främst riktar sig till studenter som skriver i bibelvetenskap.
Skilj mellan undersökning och framställning!
Framställningen är en presentation av resultatet, men undersökningen är resan dit. I en bra uppsats skall dess framställning inte spegla undersökningens förlopp.
Framställningen skall kommunicera något till läsaren, den skall därför vara logisk, även om arbetsordningen och undersökningen är ologisk.
Tänk på att uppsatsen är en form av kommunikation. Kommunikation fungerar bara när man vet vem man skriver för och vilken nivå läsaren befinner sig på.
Se gärna uppsatsen som en rapport, den skall redovisa ett resultat.
Sätt upp preliminära mål tidigt, och revidera efter hand!
Försök så tidigt som möjligt att hitta syfte, problemformulering och disposition. Var dock medveten om att undersökningens resultat kan leda till att målen måste revideras och förändras. För att arbetet skall fungera på ett bra sätt är det viktigt att ha en kontinuerlig arbetsdisposition.
”VET MAN INTE VAD MAN LETAR EFTER, VET MAN INTE HELLER NÄR MAN HAR HITTAT DET.”
Uppsatsen bör innehålla följande struktur:
Inledning – led in läsaren i uppsatsen
Huvuddel/Analys – plocka isär delarna och se hur de fungerar.
Avslutning/Syntes – sätt samman delarna för att se dem i ett nytt ljus.
Avslutningen skall knytas samman med inledningen.
Skilj på uppsatsens disposition och arbetets disposition:
”Det handlar om att bygga en bil, inte virka en grytlapp.”
Det kan vara idé att skriva metodavsnittet mot slutet. Genomför undersökningen först, för att se vad det är man faktiskt har gjort.
Det är viktigt att hitta en LOGIK i hur man sammanställer de olika delarna i uppsatsens introduktion – syfte, problemformulering, material och metod skall hänga samman logiskt. Kom ihåg att göra en sista revidering av inledningen när uppsatsen är klar.
I huvuddelen av uppsatsen kommer själva bearbetningen av materialet. Även själva analysen skall ses som ett resultat, man skall alltså inte redovisa hela arbetsprocessen: ”Presentera statyn, för inte ner läsaren i ett stenbrott.”
Tänk på att bara det som är relevant för frågeställningen skall vara med.
Frågan om ett resonemang skall finnas med i notapparaten eller i brödtexten kan uppkomma under uppsatsskrivandet. När frågan uppkommer gäller det att fråga sig om resonemanget verkligen är relevant. Om svaret är nej, skall det inte vara med överhuvudtaget. Om svaret är ja, bör man fråga sig varför det inte skall vara med i brödtexten. Det som stör resonemanget i brödtexten men är väsentligt kan vara med i notapparaten, som t.ex. siffror, bibelställen osv.
Bra både för författaren och för läsaren är återkommande korta summeringar (ca två rader). Där gäller det att kärnfullt kunna uttrycka vad man har kommit fram till som är relevant för frågeställningen och som för uppsatsen vidare.
Avslutningen är en syntes, en konklusion – en sammanfattning av hela uppsatsen. Var tydlig på det som är det avgörande! Avslutningen skall innehålla en konklusion som svarar på frågan och syftet.
I avslutningen får ingenting nytt presenteras. Det kan vara värt att ställa frågan om konklusionen kan få relevans för yttre problemområden, dvs. för vidare forskning.
Vad skall vara med?
All den information som läsaren behöver för att han eller hon skall hålla med om eller förkasta uppsatsens konklusion skall tas med!
Även saker som problematiserar, justerar och nyanserar din arbetshypotes skall behandlas.
Skriv ut dina texter ofta.
Börja tidigt fundera över hur den färdiga produkten skall se ut.
Tänk tidigt på att gå igenom det som är besvärligt och som tar tid, som t.ex. formalia – förkortningar, förkortningar av bibelställen, svenska namn på egyptiska/babyloniska kungar, typsnitt, transkribering osv.
Hitta tidigt ett system och var KONSEKVENT! Använd BRA formalia redan från början, då det är svårt att rätta till i efterhand.
Bra formalia är en förutsättning för en bra vetenskaplig kommunikation. Dålig formalia riskerar missförstånd.
Det handlar också om trovärdighet – kan man inte lita på uppsatsen formalia, hur skall man då kunna lita på materialet?
Övrigt
Skriv ner idéer kontinuerligt! Då är det ingen risk att man tappar bort olika uppslag.
Vart skall jag börja?
Börja med att fundera över vad som MÅSTE vara med – det man absolut inte kan komma undan. Börja med det, och vänta med tveksamheter.
Det är lätt att avgöra vad som är centralt, men det är svårt att snabbt se vad som är perifert.
Sluta inte fråga för tidigt! Sluta först när det är omöjligt (p g a faktorer som tid och material) att gå vidare och fråga mer! Det är också viktigt att visa när man har gjort halt i frågandet och redogöra för skälen (explicit eller implicit).
Läs inte för länge på bekostnad av skrivandet! Risken är att man aldrig kommer igång med att skriva. Det gäller att kunna sköta en skrivprocess och läsprocess parallellt.
Formulera tidigt hypoteser! Ha en liten hypotes och testa den mot materialet kontinuerligt. Hypotesen får successivt modifieras, och kanske t o m förkastas. Det är lättare att förhålla sig till källtexter och sekundärlitteratur om man har hypoteser.
Samla in alla data från början – både till notapparaten och till bibliografin – så att man slipper gå tillbaka och dubbelkolla i sista minuten.
Planera för tider då man inte är särskilt produktiv och kreativ – det finns alltid saker att göra även då.
Bibeltexter: Man skall förutsätta att läsaren har tillgång till en bibel. Men gör man något speciellt med själva texterna – jämför texternas disposition, gör en egen översättning osv. – kan man ta med den. Bibelöversättningar som inte är så vanliga (t ex engelska, tyska osv.) samt egna översättningar kan läggas i bilagor.
Hänvisa till grundtexten bara när det är relevant!
Opposition
Huvudfokus vid en opponering skall vara innehållet. Vad är uppsatsens huvudpoäng? Har författaren löst problemet? Om inte, varför? Vad har författaren kommit fram till?
Man skall även ta upp formalia: konsekvens, bibliografi/noter, brödtext (stavfel osv.), även om detta inte skall ha huvudfokus.
Gör skarpa iakttagelser! Ställ konkreta frågor till läsaren (ge inte bara generella synpunkter)!
Upplägg: * Respondenten kommenterar * Opponenter sammanfattar och diskuterar * Seminariediskussion.
Samtalstonen skall vara precis och koncis men vänlig!
Riktlinjer:
7,5 hp uppsats: ca 20 sidor, ca 1 timme opposition.
15 hp uppsats: ca 30 sidor, ca 2 timmar opposition
Efter oppositionen ges utrymme för sista korrigeringar innan arkivexemplar lämnas in.
lördag 12 september 2009
Jonas Gardell Citat!
För att nu komma igång med den här bloggen igen, skall jag dela med mig av ett par citat från det Jonas Gardell-seminarium jag närvarade vid i slutet av april.
(med reservation för att citaten kan vara felaktiga - men jag tror de stämmer ...)
Jag minns tyvärr inte sammanhanget som detta citat kom i, men uppenbarligen hade vi pratat om berättelsen om Fikonträdet som vissnade (Matt. 21:18-22, Mark. 11:12-14, 20-24, Luk. 13:6-9).
Jonas Gardell:
(med reservation för att citaten kan vara felaktiga - men jag tror de stämmer ...)
Jag minns tyvärr inte sammanhanget som detta citat kom i, men uppenbarligen hade vi pratat om berättelsen om Fikonträdet som vissnade (Matt. 21:18-22, Mark. 11:12-14, 20-24, Luk. 13:6-9).
Jonas Gardell:
"Om man förbannar ett fikonträd för att det är fel tid på året - då är man hungrig!"
Det andra citatet tror jag kom i kontexten av tal kring just Jesu kontext. Det finns ju en diskussion kring det faktum att Jesus faktiskt var jude och verkade i en judisk - och inte en kristen (som inte fanns då!) - kontext. Samtidigt finns det också skillnader och motsägelser inom den judiska kontexten, olika traditioner hade bevarats och betonats i Nord- respektive Sydriket, det rådde skillnader i stads- och glesbygd osv. Härur kommer just tanken på den enorma religiösa mångfald som vi trots allt möter idag, varpå följande citat känns helt klockrent.
Jonas Gardell:
Förhoppningsvis kommer bloggen att uppdateras mera regelbundet framöver!
Jonas Gardell:
"Jorden kan bara gå under på ett sätt, och tänk vad förvånade alla judar, muslimer, kristna, hinduer och buddister ska bli när det visar sig att en liten eskimåstam på Grönland hade rätt - och Gud är en isbjörn!"
Förhoppningsvis kommer bloggen att uppdateras mera regelbundet framöver!
torsdag 18 juni 2009
Lite information
Ville bara informera om att jag kommer att åka bort under sommaren, och kommer inte att ha tillgång till internet. Den här bloggen kommer därför att få vila tills jag kommer hem igen i augusti, förhoppningsvis sprängfylld med Teologi Tankar som får komma på pränt här.
Positiva nyheter är att jag äntligen fått mitt betyg inrapporterat på kandidatuppsaten - det blev ett VG (B)!! *glad*
Det känns nästan ofattbart att jag nu faktiskt är "Teologie Kandidat Jessica Alm" ... inte illa! :)
Trevlig sommar!
Positiva nyheter är att jag äntligen fått mitt betyg inrapporterat på kandidatuppsaten - det blev ett VG (B)!! *glad*
Det känns nästan ofattbart att jag nu faktiskt är "Teologie Kandidat Jessica Alm" ... inte illa! :)
Trevlig sommar!
tisdag 16 juni 2009
"Gudsbild och verklighetsuppfattning i Predikaren"
Trots att jag ännu bara har fått ett preliminärt betyg - jag fick ett mail från min handledare idag med hans rekommendation, men examinator har ännu inte satt det definitiva betyget - tänkte jag dela med mig av min kandidatuppsats - "Gudsbild och verklighetsuppfattning i Predikaren".
(för er som är intresserade var det preliminära betyget VG (B), och det hoppas vi ju håller i sig!)
Som vanligt tas kommentarer och tankar tacksamt emot om ni har några sådana! :)
Gudsbild och verklighetsuppfattning i Predikaren
(för er som är intresserade var det preliminära betyget VG (B), och det hoppas vi ju håller i sig!)
Som vanligt tas kommentarer och tankar tacksamt emot om ni har några sådana! :)
Gudsbild och verklighetsuppfattning i Predikaren
lördag 13 juni 2009
Jonas Gardell: "Om Gud"
Ett inlägg som kommer lite för sent, men bättre sen än aldrig kanske. Som väl de flesta vet är Jonas Gardell numera hedersdoktor vid Centrum för Teologi och Religionsvetenskap i Lund, och han har under våren släppt sin senaste bok, ”Om Jesus”. Med anledning av detta gavs den 27 april ett seminarium med Jonas Gardell för studenter som läser bibelvetenskap, och det var mycket roligt att få en inbjudan till detta.
Jag har länge tänkt att skriva ner mina tankar kring seminariet, som utgick ifrån boken, men det har inte blivit av förrän nu. Ofrånkomligen glömmer man mycket, och typiskt nog har jag lyckats tappa bort det block jag använda för att anteckna under seminariet, så mycket av det jag kommer att ta upp här kommer direkt ifrån boken – även om vissa saker också kommer ifrån seminariet i sig.
Jag måste säga att jag blev glatt överraskad då jag läste ”Om Jesus”. Jag har tidigare snabbläst Gardells ”Om Gud”, men blev inte jätteimponerad – jag tyckte dock bättre om Jesus-boken. Jag imponeras av Gardells mod, bara att våga beskriva Jesus som analfabet (kanske) och tandlös kräver mod i dagens läge, hur mycket historiska fakta som än talar för det. Till sammanhanget hör att jag inte själv är troende, och jag blir därför imponerad av att Jonas Gardell, som har en frikyrklig bakgrund, trots allt kan ge oss en sådan bild utav Jesus.
Jag finner det roligt att mycket utav materialet i Gardells bok kommer ifrån Markusevangeliet – det är mitt eget ”favoritevangelium”, och jag nickar ofta instämmande när jag läser Gardells bok. Jag tilltalas mycket av Markusevangeliet korta staccato-form, där inga onödiga utvikningar görs. Kort och koncist omtalas det som är viktigt, sedan går man vidare. Gardell tar på ett åskådligt sätt upp brådskan i Markusevangeliet, och trycker på att Jesus här verkligen tror att Guds rike kommer, och det kommer snart! När han ber människor att lämna allt och följa honom, handlar det om att Guds rike kommer nu, snart, alldeles strax – det finns inte tid att ombesörja för släktingar eller ordna upp sina tillgångar, det enda man kan göra är att släppa allt man har för händer och följa Jesus. Jag har läst hela Markusevangeliet på originalspråk, under den termin då jag läste grekiska, och där märks ännu tydligare denna enorma brådska. Markus inleder nästan hela tiden nya stycken med den berömda frasen "kai euthus" ”och genast”, och man får verkligen intrycket av att han vill skynda sig att berätta om allt som Jesus gjorde. På samma sätt som Jesus hade bråttom, har även Markus bråttom – att läsa hans evangelium är lite som att se en film med många snabba klipp mellan olika scener.
Gardell tar i samband med detta också upp frågan: Vad hände? Om Jesus predikade gudsrikets mycket snarare ankomst: vad hände? Jag tror inte det finns något bra svar på det, det handlar hela tiden om vilken vinkel man väljer att lägga på saker och ting. Personligen känner jag att – och jag är medveten om att många inte håller med mig – Jesus hade fel! Han trodde på det här, han offrade sig själv för det, men gudsriket kom inte.
Redan hos Paulus, som skrev de brev vi har bevarade ca 2o år efter Jesu död och (eventuella) uppståndelse och framåt, märks en förskjutning. Jesus predikade sin egen lära, inte bara om gudsrikets snarare ankomst utan om att vara god mot sin nästa, att älska sina fiender osv. Inte mycket av det framkommer hos Paulus! Paulus för inte vidare Jesu lära, istället predikar Paulus OM Jesus, vem Jesus var, att han dog och uppstod för vår skull! Det är något helt annat, menar jag!
Det går att skriva hur mycket som helst om det här, men jag ska försöka att inte sväva ut fullt så mycket.
Seminariet var mycket spännande, och många intressanta frågor togs upp bl.a. om Guds allomfattande kärlek, samt aktiv/passiv i omvändelsetanken. Det är intressanta frågor att ställa; omfattar Guds kärlek – som sägs vara just allomfattande – också de som aktivt valt bort honom? Vad händer i så fall med omvändelsetanken? Mycket av det som finns skrivet om omvändelsen säger att det är Gud som är den aktive, medan människan skall vara passiv och ta emot.
Detta är frågor som jag definitivt inte kan ge något svar på, framför allt eftersom jag själv inte är aktivt engagerad i sådana frågor. Mitt intresse för bibliska texter och gestalter är historiskt och teologiskt, inte konfessionellt.
Hur som helst är Gardells bok mycket, mycket intressant, och jag rekommenderar den varmt till de som inte har läst den. Det finns endast en tanke i boken, och den framkommer även i boken ”Om Gud” som jag själv har väldigt svårt att greppa. Gardell skriver att även om det är svårt att kombinera vetenskapliga studier utav dessa texter med en personlig tro, kan han inte riktigt uthärda livet om han inte intalar sig att Gud finns där i alla de svåra stunderna. I Jesus boken citerar Gardell sin bok ”Om Gud”, där han skriver:
Gardell ger exempel på detta, både i Gud- och Jesus-boken, om World Trade Center katastrofen, om våldtäcktsoffret, om den senildementa kvinnan – att Gud alltid finns där in i det sista och tar hand om och vårdar.
Jag har svårt att greppa den tanken. Detta kommer att låta hårt, och ni får kritisera mig för det om ni vill, men jag kan inte se det. För mig låter det som en verklighetsflykt. Som ett sätt att slippa se hur rent och skärt överjävligt livet kan vara. Att om jag bara intalar mig att något sker för att Gud vill det, eller att Gud trots allt är med och hjälper och stöttar in i det sista, då blir livet mera uthärdligt. Det är möjligt att det hjälper människor, jag tror att det har hjälpt Jonas Gardell, som sannerligen har fått sin beskärda del och mer av livets orättvisor. Det hjälper inte mig. Jag kan inte se det. Jag kan inte se en allsmäktig, god, hjälpsam och omtänksam Gud, som – oavsett vilket skäl, eller människans fria vilja eller vad som helst – överhuvudtaget kan tillåta detta i sin skapelse. Det går helt enkelt inte ihop …
Ja, det kom många tankar kring det här nu – de är i allra högsta grad väldigt personliga, men det är tanken med den här bloggen. Den är inget vetenskapligt arbete eller del av en uppsats, den är min chans att ventilera mina tankar kring det som har med teologi att göra. Jag tar hemskt gärna emot andras tankar och synpunkter så lämna gärna en kommentar eller skriv ett mail!
Återigen: Läs Gardells bok om du inte redan har gjort det! Den är tankvärd och läsvärd för alla, oavsett syn på tro, Jesus och Nya testamentet!
Jag har länge tänkt att skriva ner mina tankar kring seminariet, som utgick ifrån boken, men det har inte blivit av förrän nu. Ofrånkomligen glömmer man mycket, och typiskt nog har jag lyckats tappa bort det block jag använda för att anteckna under seminariet, så mycket av det jag kommer att ta upp här kommer direkt ifrån boken – även om vissa saker också kommer ifrån seminariet i sig.
Jag måste säga att jag blev glatt överraskad då jag läste ”Om Jesus”. Jag har tidigare snabbläst Gardells ”Om Gud”, men blev inte jätteimponerad – jag tyckte dock bättre om Jesus-boken. Jag imponeras av Gardells mod, bara att våga beskriva Jesus som analfabet (kanske) och tandlös kräver mod i dagens läge, hur mycket historiska fakta som än talar för det. Till sammanhanget hör att jag inte själv är troende, och jag blir därför imponerad av att Jonas Gardell, som har en frikyrklig bakgrund, trots allt kan ge oss en sådan bild utav Jesus.
Jag finner det roligt att mycket utav materialet i Gardells bok kommer ifrån Markusevangeliet – det är mitt eget ”favoritevangelium”, och jag nickar ofta instämmande när jag läser Gardells bok. Jag tilltalas mycket av Markusevangeliet korta staccato-form, där inga onödiga utvikningar görs. Kort och koncist omtalas det som är viktigt, sedan går man vidare. Gardell tar på ett åskådligt sätt upp brådskan i Markusevangeliet, och trycker på att Jesus här verkligen tror att Guds rike kommer, och det kommer snart! När han ber människor att lämna allt och följa honom, handlar det om att Guds rike kommer nu, snart, alldeles strax – det finns inte tid att ombesörja för släktingar eller ordna upp sina tillgångar, det enda man kan göra är att släppa allt man har för händer och följa Jesus. Jag har läst hela Markusevangeliet på originalspråk, under den termin då jag läste grekiska, och där märks ännu tydligare denna enorma brådska. Markus inleder nästan hela tiden nya stycken med den berömda frasen "kai euthus" ”och genast”, och man får verkligen intrycket av att han vill skynda sig att berätta om allt som Jesus gjorde. På samma sätt som Jesus hade bråttom, har även Markus bråttom – att läsa hans evangelium är lite som att se en film med många snabba klipp mellan olika scener.
Gardell tar i samband med detta också upp frågan: Vad hände? Om Jesus predikade gudsrikets mycket snarare ankomst: vad hände? Jag tror inte det finns något bra svar på det, det handlar hela tiden om vilken vinkel man väljer att lägga på saker och ting. Personligen känner jag att – och jag är medveten om att många inte håller med mig – Jesus hade fel! Han trodde på det här, han offrade sig själv för det, men gudsriket kom inte.
Redan hos Paulus, som skrev de brev vi har bevarade ca 2o år efter Jesu död och (eventuella) uppståndelse och framåt, märks en förskjutning. Jesus predikade sin egen lära, inte bara om gudsrikets snarare ankomst utan om att vara god mot sin nästa, att älska sina fiender osv. Inte mycket av det framkommer hos Paulus! Paulus för inte vidare Jesu lära, istället predikar Paulus OM Jesus, vem Jesus var, att han dog och uppstod för vår skull! Det är något helt annat, menar jag!
Det går att skriva hur mycket som helst om det här, men jag ska försöka att inte sväva ut fullt så mycket.
Seminariet var mycket spännande, och många intressanta frågor togs upp bl.a. om Guds allomfattande kärlek, samt aktiv/passiv i omvändelsetanken. Det är intressanta frågor att ställa; omfattar Guds kärlek – som sägs vara just allomfattande – också de som aktivt valt bort honom? Vad händer i så fall med omvändelsetanken? Mycket av det som finns skrivet om omvändelsen säger att det är Gud som är den aktive, medan människan skall vara passiv och ta emot.
Detta är frågor som jag definitivt inte kan ge något svar på, framför allt eftersom jag själv inte är aktivt engagerad i sådana frågor. Mitt intresse för bibliska texter och gestalter är historiskt och teologiskt, inte konfessionellt.
Hur som helst är Gardells bok mycket, mycket intressant, och jag rekommenderar den varmt till de som inte har läst den. Det finns endast en tanke i boken, och den framkommer även i boken ”Om Gud” som jag själv har väldigt svårt att greppa. Gardell skriver att även om det är svårt att kombinera vetenskapliga studier utav dessa texter med en personlig tro, kan han inte riktigt uthärda livet om han inte intalar sig att Gud finns där i alla de svåra stunderna. I Jesus boken citerar Gardell sin bok ”Om Gud”, där han skriver:
”När en människa far illa och ingen annan är där har jag ett barnsligt behov av att få tro att det ändå finns någon som är där. Hela tiden. Alltid. Outtröttligt kvar. Tanken att ingen dör ensam är en tanke utan vilken jag inte härdar ut.”
Gardell ger exempel på detta, både i Gud- och Jesus-boken, om World Trade Center katastrofen, om våldtäcktsoffret, om den senildementa kvinnan – att Gud alltid finns där in i det sista och tar hand om och vårdar.
Jag har svårt att greppa den tanken. Detta kommer att låta hårt, och ni får kritisera mig för det om ni vill, men jag kan inte se det. För mig låter det som en verklighetsflykt. Som ett sätt att slippa se hur rent och skärt överjävligt livet kan vara. Att om jag bara intalar mig att något sker för att Gud vill det, eller att Gud trots allt är med och hjälper och stöttar in i det sista, då blir livet mera uthärdligt. Det är möjligt att det hjälper människor, jag tror att det har hjälpt Jonas Gardell, som sannerligen har fått sin beskärda del och mer av livets orättvisor. Det hjälper inte mig. Jag kan inte se det. Jag kan inte se en allsmäktig, god, hjälpsam och omtänksam Gud, som – oavsett vilket skäl, eller människans fria vilja eller vad som helst – överhuvudtaget kan tillåta detta i sin skapelse. Det går helt enkelt inte ihop …
Ja, det kom många tankar kring det här nu – de är i allra högsta grad väldigt personliga, men det är tanken med den här bloggen. Den är inget vetenskapligt arbete eller del av en uppsats, den är min chans att ventilera mina tankar kring det som har med teologi att göra. Jag tar hemskt gärna emot andras tankar och synpunkter så lämna gärna en kommentar eller skriv ett mail!
Återigen: Läs Gardells bok om du inte redan har gjort det! Den är tankvärd och läsvärd för alla, oavsett syn på tro, Jesus och Nya testamentet!
söndag 7 juni 2009
Deut. 6:4-9
Jag är extremt stressad just nu, så jag hoppas att ni har överseende med att bloggen inleds med något "gammalt".
Förra året, under andra halvan av vt-08 läste jag Bibeltolkning för Samuel Byrskog. Slutarbetet där var en texttolkningsuppgift med stort fokus på hermeneutik (det var mycket hermeneutik i den kursen). Jag tänkte delge mitt texttolkningsarbete av Deut. 6:4-9 - "Hör Israel!"
Detta var, och det vill jag påpeka, inte en uppsats. Jag har läst igenom mitt arbete och självfallet hittat saker som jag inte tycker om. Jag antar att det i alla fall visar att jag utvecklas och lär mig saker och ting! :)
Jag var en av väldigt få under kursen som faktiskt gjorde en tolkning med originalspråk (man kunde välja om man ville tolka en gammaltestamentlig eller nytestamentlig text), de flesta valde att enbart använda den svenska översättningen. På grund av det kändes det aldrig riktigt aktuellt för mig att t.ex. skriva med hebreiska bokstäver, och jag har inte heller använt mycket hebreiska ord utan nästan alltid skrivit dem i översättning (de få gånger de är utskrivna är de transkriberade, med stor sannolikhet inte enligt något erkänt system utan efter någon slags egen hemma-konstruktion). Det är något jag verkligen skulle vilja ändra, och det är inte så jag skriver mina uppsatser numer! Men det var just detta arbete jag lämnade in (och jag fick positiv respons på det, och VG på hela kursen), och därför får jag stå för det!
Arbetet finns att ladda ner i .pdf format här:
Texttolkning av Deut. 6:4-9
Om nån orkar läsa och vill komma med kommentarer tas dessa tacksamt emot! :)
Förra året, under andra halvan av vt-08 läste jag Bibeltolkning för Samuel Byrskog. Slutarbetet där var en texttolkningsuppgift med stort fokus på hermeneutik (det var mycket hermeneutik i den kursen). Jag tänkte delge mitt texttolkningsarbete av Deut. 6:4-9 - "Hör Israel!"
Detta var, och det vill jag påpeka, inte en uppsats. Jag har läst igenom mitt arbete och självfallet hittat saker som jag inte tycker om. Jag antar att det i alla fall visar att jag utvecklas och lär mig saker och ting! :)
Jag var en av väldigt få under kursen som faktiskt gjorde en tolkning med originalspråk (man kunde välja om man ville tolka en gammaltestamentlig eller nytestamentlig text), de flesta valde att enbart använda den svenska översättningen. På grund av det kändes det aldrig riktigt aktuellt för mig att t.ex. skriva med hebreiska bokstäver, och jag har inte heller använt mycket hebreiska ord utan nästan alltid skrivit dem i översättning (de få gånger de är utskrivna är de transkriberade, med stor sannolikhet inte enligt något erkänt system utan efter någon slags egen hemma-konstruktion). Det är något jag verkligen skulle vilja ändra, och det är inte så jag skriver mina uppsatser numer! Men det var just detta arbete jag lämnade in (och jag fick positiv respons på det, och VG på hela kursen), och därför får jag stå för det!
Arbetet finns att ladda ner i .pdf format här:
Texttolkning av Deut. 6:4-9
Om nån orkar läsa och vill komma med kommentarer tas dessa tacksamt emot! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)